“Jag kände mig så hjälplös”

De glada hundskallen ekar över Kungsholms strand. Snön yr och gör det svårt att se längre än vad handen räcker. Men mitt i den vilda snöyran skymtar ett svart litet yrväder iförd silvrig dunjacka. 

– Han älskar att leka – och att bli jagad, säger Tokyos matte Tina och skrattar.

Hon brukar skämtsamt säga att Tokyo förmodligen är den gladaste hunden i Stockholm – vilket är lätt att förstå där han drar fram som en virvelvind på jakt efter såväl pinnar som yrande snöflingor. Han är en drygt 3-årig cockerpoo, en blandning mellan cocker spaniel och pudel, som både har sitt eget instagramkonto och ett favoritbrunchställe. 

– Vi tränade honom tidigt på att följa med ut på restauranger och caféer eftersom vi älskar att spendera våra söndagar på olika brunchhak. Han är en väldigt bra brunchhund, säger Tina med ett skratt och fortsätter sen:

– Han älskar också mat och godis. Jag brukar skämta om att hans favoritmat är entrecôte. Men det låter betydligt mer fancy än vad det är. Han äter nästan allt och är inte kräsen.

– Tokyo gillar att det är mycket energi och att leka med barnen. De vet att choklad är giftigt för hundar, och även att russin är det. Men vi hade ändå satt några grundregler innan, att det var okej om de gav en liten bit prinskorv eller lite julskinka. Det var okej, säger Tina.

Svårt att hålla koll

Men trots goda avsikter kan det vara svårt att hålla koll. Inte minst på jul när det är mycket som händer samtidigt. Spring, skratt och lek – och utöver det massa mat. 

– Jag försökte ha lite koll när vi satte oss till bords. Jag såg att han fick en liten bit av en köttbulle från ett barn innan han gick vidare till nästa och fick en liten bit till. Det var okej för stunden och Tokyo älskade det förstås.

Mätta av all mat, godsaker och intryck somnade Tokyo så snart de kom hem på kvällen. Men sömnen blev kortvarig. Bara någon timme senare väckte han Tina och Andres gnyende.

– Han hoppade upp i sängen och satte tassarna i ansiktet på oss, vilket han aldrig brukar göra. Vi tänkte att han bara ville gå ut och att det kanske hade blivit lite för mycket mat, säger Tina.

Kunde varken sitta eller ligga

Men när de kom ut insåg de snabbt att något var fel. Tokyo kunde varken sitta eller lägga sig ner.

– Han gnällde och höll sig hela tiden nära oss, nästan som han försökte gömma sig mellan oss, säger Tina, som då också började bli verkligt orolig:

– Tänk om han hade fått i sig något från julbordet som jag inte såg? Jag försökte hela tiden hålla koll på honom – och på barnen. Men julbordet var i köket. Hoppade han upp och tog något när vi satte oss till bords? Jag kände mig så hjälplös. Jag kunde inte göra något – och han kunde inte berätta för mig vad som var fel.

Klockan hade hunnit passera fyra på morgonen den 25 december. Sämsta tidpunkten för både människor och djur att bege sig till akuten. Tina och Andres stod i valet och kvalet om de skulle åka in eller inte. Efter viss överläggning bestämde de sig för att kontakta FirstVet först. De fick en tid 20 minuter senare.

– Den första frågan var så klart: vad har han ätit? Och då fick jag ju säga att han hade fått i sig julskinka, köttbullar och prinskorvar, säger Tina.

”Hjärtskärande att se dem lida"

Veterinären hjälpte dem sedan att genomföra en undersökning där de bland annat fick visa Tokyos tänder och mun för kameran. Veterinären guidade dem även att trycka på olika punkter på Tokyos mage samtidigt som hon ställde följdfrågor som “känner ni något hårt där?”. När undersökningen var klar kunde veterinären konstatera att allt var i sin ordning. Läget var inte kritiskt, och de fick rådet att avvakta några timmar. Hade det inte blivit bättre då skulle de åka in.

– Det var en sån lättnad att kunna prata med en veterinär direkt. Du spenderar så mycket tid med ditt djur att du vet när något är fel. Och så kan du inte göra något. Du bara står där. Det är hjärtskärande att se dem lida. Det är ju en familjemedlem.

LÄS MER: Träffa en veterinär online hos FirstVet

Så fort de fick bekräftat att Tokyo var utom fara kunde både Tina och Andres slappna av. Tokyo var åter sitt glada och lekfulla jag. Men för säkerhets skull tog de det lite vackert med maten.

– Jag hade ju sett när barnen gav honom små bitar. Men jag tänkte inte att det var farligt. Det är ju kött. Du kopplar inte att det skulle vara farligt, som du gör med till exempel choklad som är en röd flagga. Du vet att de absolut inte får äta det. Men en liten bit korv borde vara okej – det är ju kött. Men det är ju mängden som är farlig – lite här och lite där.

Informerar familjen i jul

Inför årets julfirande känner de sig lugna. De ska fira med Tinas familj i Tyskland. Där väntar ingen stor barnskara, utan en vuxen tillställning. Tinas morföräldrar har dessutom fött upp hundar i många år, så de borde ha koll. Men för säkerhets skull kommer de ändå informera lite extra.

Och Tokyo går det inte någon nöd på. Han har både en hundanpassad julkalender och en ny leksak som väntar under granen den 24:e december.